<3

Hej...

Jag hade en jobbig dag idag. När jag var framme i skolan vid klockan 08:30 såg jag på dom andra som vet Kenzo är död. Deras ansikte såg väldigt sorgna ut när de tittade på mig, då var jag på väg att gråta. När jag vände mig om bröt jag ihop direkt och var på väg snabbt till samma toalett, som jag grät i igår, men blev stoppad av min lärare Helena. Hon visste att Kenzo är död, så hon tog mig till ett rum där jag satt och grät som fan. Hon tröstade mig och frågade mig om Kenzo. Sedan frågade hon mig om jag ville jobba ensam. Jag hade då SO-lektion direkt på morgonen. Jag nickade och grät. Hon gick och hämtade en bärbar dator till mig. Jag satt och jobbade med ett projekt. Jag hade slutat gråta då, skönt.

Men när jag hade rast klockan 09:45 - 10:05 (brukar kallas 10-rast) bröt jag ihop igen tack vare Sabina. Hon visste också att Kenzo är död men hon försökte få mig att bli glad. Men hon lyckades tyvärr inte, för jag började istället gråta helt plötsligt. Jag sprang in på en av toaletterna och grät som fan. Några minuter sedan fick jag ett sms av Sofia som frågade om hon och Anita fick komma in. Jag öppnade åt dom. De gick in i toalett och försökte trösta mig men det blev bara värre. Anita sprang ut och hämtade mitt elevhems personal Annette som var där för att prata med mig om Kenzo. Jag började bara gråta mer och mer när Anita gick ut från toaletten. Då tröstade Sofia mig och det blev tyvärr värre men jag sa ingenting om det. Då kom Annette in. Hon gav mig 200 g daim choklad. Jag log litegrann och tackade henne. Då sa hon "Du måste försöka skärpa dig, visst du får gråta. Men skärp dig lite bara". Det sårade mig rejält. Hon förstod ju inte! KENZO ÄR DÖD!! Jag har rätt att sörja honom, för jag älskade honom väldigt jättemycket av hela mitt hjärta. Men jag sa ingenting om det, för jag ville inte att allt skulle bli värre.

När 10-rasten var slut satte jag kvar en liten stund. Jag hade då SV-lektion. Men jag gick in i klassrummet ändå. Jag grät fortfarande då, och alla tittade inte på mig för att jag bad dom att inte göra det. Skönt att de respekterade mig. Jag satt och bara grät, grät. Under hela lektionen. Sedan orkade jag inte mer och gick ut i korridoren. Jag satte på en av bänkarna och surfade runt på min mobil. Jag tittade på bilder på Kenzo. Jag saknar honom väldigt fruktansvärt mycket! Jag kan inte fatta att igår klockan 07:10 var allra sista gången han slickade mig i ansiktet och att jag klappade honom allra sista gången klockan 07:29.

Sedan hade jag lunch klockan 11:25 - 12:10 (brukar kallas lunch-rast). Innan rasten var slut började jag gråta igen tack vare Pajtim och Tim. Pajtim sa "Jag vill inte göra dig ledsen men jag har hört att din hund har dött?" och då försökte jag att inte gråta. Precis när han hade pratat klart då sa Tim "Gråter du?". Då började jag gråta som fan och gick in på en toalett och grät. Anita skickade mig ett sms direkt och sa att Tim och Pajtim menade inte att göra mig ledsen och att de bad om ursäkt. Jag sa att det var inte fara. Jag ville inte ens gå ut från toaletten, jag ville bara vara själv. Jag hade då hemkunskaplektion efter lunchen. Jag kunde inte gå in, för då kom jag bara att börja gråta. Så stannade jag där inne i toaletten tills klockan 13:30. Sedan gick jag in i rummet där jag hade hemkunskap och gjorde ett läxförhör. 15 minuter sedan hade vi rast klockan 13:50 - 14:10 (brukar kallas 2-rast).

Efter 2-rasten hade jag idrottlektion och jag var äntligen med efter att inte varit med i alla lektioner förutom SO i morse. Under idrottlektionen skrattade jag som fan för att alla tjejer var så lustiga när vi hade frisk&svettis. Det var då jag inte alls tänkte på Kenzo. Det känns skönt, för jag behövde också skratta lite.

Sedan hade jag konfirmation och jag grät inte alls. Skönt! Men jag lär gråta igen i natt, jag är inte dum. Det tar lite tid. Och mina ögon är redan lite våta nu. Det finns en liten risk att jag börjar gråta igen snart.

Men jaja, jag ska gå nu och kika in på annat också.

Vi ses!