Jag hatar mitt liv.
Idag är det söndag - vilket jag hatar! Idag gjorde jag ingenting. Ingenting alls. Jag bara satt vid datorn och såg på filmer. Jag har undvikit min fosterfamilj hela dagen nu, eller snarare försökt. Jag vet inte varför. Det bara blev så. Det är kanske därför att jag känner mig så jävla ensam nuförtiden? Jag har känt mig så de senaste dagarna nu sen Petra flyttade in. Det känns som om de bara bryr sig mer om henne än mig. Men snälla sluta nu, Micaela! Jag ska inte kritisera min fosterfamilj mer - inte en sekund till. Detta har jag ju lovat mig själv för längesen. Så jag måste sluta med det nu. Tur bara att jag ska byta till kollektiv snart - så fort det finns ett ledigt rum åt mig. Det går tyvärr inte att flytta nu direkt efter julen som jag tänkte eftersom alla kollektiv är fulla nu. Så jag lär bo kvar hos min fosterfamilj ett tag till. Äh, jag ska fan inte bry mig om det. Jag har ändå bestämt mig idag att jag ska vara ute med mina kompisar hela veckan så att jag slipper vara hemma - så att jag slipper känna mig ensam för en gångs skull. Att vara ensam är ju det värsta jag vet! Nu vet jag inte längre vad jag ska skriva. Så det är nog bäst att jag går nu. Nej, det är en sak till... Jag funderar på att skapa en ny blogg. Jag behöver verkligen få bort alla gamla inlägg & bilder och sedan börja om. Så ny blogg är den enda utvägen! Men ännu är det inte bestämt. Jag ska fundera ett tag till. Nu ska jag gå och lägga mig. God natt!
vet du varför du är ensam.. bara för att du undvika dom och du måste skärp dig att gå fram och vara mer social! =)
Mikaela!! Inte ska du hata ditt liv!! Ja, det här är inte helt lätt faktiskt. Du och Petra är helt olika. Du föredrar att vara i ditt rum hela tiden och Petra får ingen chans att prata med dig. Så hon håller sig nere hela tiden och vill ha sällskap. Ja, hon älskar prata och ha folk omkring sig. Men du älskar sitta i ditt rum så hur ska Petra kunna kommunicera med dig. Vi försöker prata med dig men du är ju så tystlåten så det är himla svårt att få loss på dig och prata med oss. Du måste våga börja prata också inte bara vänta på att folk ska börja prata med dig först. Jag vill så gärna hjälpa dig men HUR?? När du är inne i ditt rum hela tiden och ofta med dörren stängt. Då kan man inte bara gå in och störa dig hela tiden för du har ju visat att du vill vara i fred och det respekterar vi. Men försök att vara mer social. Sitta och prata med Petra osv. Hon känner sig också ensam för att du är i ditt rum hela tiden så därför vänder hon sig mer till mig för att få pratstund.
Kanske försöka ha lite mer begränsad med dator o försöka vara mer med oss folk istället. Följa med till stallet o sånt där som Petra gör. Det var hon själv som ville följa med o då får hon göra det. Du får också säga till om du vill så kan du följa med. Det är inte lätt. Du har skrivit själv att du är en blyg tjej och det kan jag bara hålla med. Men man kan träna och bli modigare o vågar mer ocskå:) Men det tar tid!!! Jag tror också att det beror på att du är ofta ensam och utanför i din familj som är hörande och då har du ingen att prata med. Då blir du detsamma här. Fast vi är döva allihopa.
Jag själv är också uppväxt i en hörande familj o har också varit utanför många ggr. Jag har blivit arg och varit irriterad på min familj för att de inte bryr sig om mig. Jag har kämpat mig fram och blivit mer självständigare och vet vad jag vill. Men så fick jag döva barn. Ja då blev världen annorlunda för nu hade mina barn DÖVA föräldrar. Du o jag har hörande föräldrar så det är helt annorlun da.
men du KAN bli mer social. Det handlar om DIG SJÄLV. Mycket träning och sånt där då ska du se att du kommer in mer i bilden:) Kram Lolo
hm, ärligt talat så är det faktiskt så att jag vill prata mer med dig! men det är svårt när du sitter inne på ditt rum för det mesta med dörren stängd..
